Det är svårt att föreställa sig en mer tillgänglig sport än just cykling, särskilt nu då vi lever i en tid där hjälpmedel och modifikationer kan tillämpas för att tillgodose nästan alla behov – från stödhjul till handdrivna pedaler och allt däremellan. Hälsofördelarna är många, men cykeln kan också bidra till en självständighet och socialt sammanhang som är ovärderligt, vare sig det sker för rekreation eller på en professionell nivå.

Den första cykeln

Många lär sig cykla redan som barn, och stödhjulen har varit ett vanligt verktyg för att hitta sin balans. De allra yngsta barnen brukar börja med trehjuling, för att sedan övergå till tvåhjuling när de är 5-6 år. Det har blivit allt vanligare med så kallade balanscyklar, som har två hjul men inga pedaler. Barnet får använda sina fötter för att ta fart och bromsa, samtidigt som de får en känsla av en riktig cykel. Detta är önskvärt då stödhjul inte är att rekommendera; det är lätt att barnen får upp alltför hög fart, och de lär sig inte balansera rätt i svängarna. Den första riktiga cykeln bör vara anpassad efter barnets längd, och ha fotbroms – växlar och handbroms kommer i ett senare skede.

Våga styra på ålderns höst

Att ge sig ut på vägarna när man är riktigt gammal och skör är ingen god idé, men det finns alternativ. Cykelmaskiner inomhus bjuder på motsvarande träning, och hälsofördelarna är många. Man får rörligare leder, skarpare sinne, och ökad kardiovaskulär kondition med cykling och enklare gymnastik. För de allra äldsta finns initiativ på vissa äldreboenden där de gamla får komma ut på vägen sittande i lastcyklar, framförda av volontärer som i sin tur får en bra workout. Med ett gott säkerhetstänk kan fler hålla sig på cykeln längre, och då kan elcykel vara ett bra komplement. Elcykeln hjälper fler att orka ta sig fram på vägarna, både fram och tillbaka till affären med matkassarna eller som träning.